Minnen av mat till mina barn

Att bläddra i kokböcker, gå bland fina råvaror i affärerna, dofta och känna på och köpa av dem, laga mat, baka och äta god mat är saker som gör mig glad. Att höra människor prata om mat och att själv prata om mat och råvaror ger mig nya idéer och energi.   Jag är ingen kock, men har alltid varit mån om att mina barn har serverats bra och varierande mat. Alltid har de inte velat smaka, men så småningom, iom att de själva varit mer och mer med i köket, har de blivit mer nyfikna på vad vi äter. 

Att ha barn som vill vara med och har roligt i köket är alldeles underbart. Min fyraåring är just den nyfikne som alltid kommer till köket och vill veta vad jag gör, oberoende om han är sjuk med hög feber eller ej. Redan som 3-åring meddelade han mig att han vill se ALLT som jag gör i köket! Senast för ett par veckor sen, då han var sjuk, så bakade vi tillsammans och hittade på att vi skulle ha ett bageri tillsammans då han blir stor. Han var överlycklig! 

Redan som riktigt liten så visste han vad han ville äta och vad som inte dög. Bröstmjölk de 6 första månaderna, sedan burkmat de följande 6 månaderna. Mina härliga puréer som jag med stör möda kokat ihop, dög inte åt honom... Hans smaklökar öppnades då han fyllde ett, fr.o.m. då började han äta min mat och han var under två år gammal då han smakade både på oliver och getost och gillade båda två. Denna ljuvliga gosse tyckte länge inte om plättar eller korv eller glass. Nuförtiden äter han plättar och ibland glass. Han är heller inte så förtjust i kakor, men smakar nog på det mesta. Älskar starka och annorlunda ostar. 

Min 6 åring har lika bra smaksinne som sin far. För några år sedan, ville han absolut ha en kopp kakao då vi var på ett kafé. För att hans dryck inte skulle bli för söt, hällde jag bort hälften av innehållet i muggen och fyllde på med hett vatten istället och tänkte att han inte skulle märka något. " Jag vill inte dricka kakao gjord på vatten" var hans första kommentar... Och då hade han inte druckit kakao så hemskt många gånger tidigare. Denna 6 åring är en gosse med stor aptit, äter nästan allting, och älskar verkligen mat. Speciellt husmanskost och sallader är riktigt hans favoriter. Till motsats till sin bror tycker han inte om ost, men gillar glass, korv och plättar och allting som är surt, dvs bär. Ytterst sällan äter vi korv hemma,  de hemska prinskorvarna som finns på varje barnmeny och som är fulla av allt möjligt äckligt, äter han som tur inte av ( han har lyssnat på mig :)

Min knappa 2-åring då? Hon har en enorm aptit! Hon sitter länge och gärna vid matbordet och vill gärna se på och hjälpa till med samma som hennes bröder :).  Hon var så söt i dag då vi var vid mjölkdisken och jag bad henne ta mjölk, så tittar hon på mig och frågar: " ett, två?" Efter det får hon syn på grädde och blir överlycklig och tycker vi skall köpa några tetror grädde också. Hon har ännu inte fått smak för det söta, hon tycker inte om banan eller sötad yoghurt, helt enkelt för att vi varit ganska strikta med socker åt alla tre under speciellt de första åren. Och även senare. Men hon gillar starka ostar, kött, fisk och alla bär.

Under våra "matlekar", som blivit ett begrepp hos oss, har vi roligt hela familjen.  Vi skrattar och pratar och känner och doftar och lyssnar och förundras över hur många associationer en liten bit bröd kan väcka. Jag är så glad att jag snubblade över Sapere på några bloggar, det har verkligen berikat vårt köksliv!

Michael Björkqvist sade i Matprogrammet "Mat så in i Norden" att han som kock alltid haft andra stora kockar som förebilder, men nu vågar säga att han har sin mamma som förebild är alldeles underbart. Jag hoppas ju också att mina barn kommer ihåg inte bara familjens gemensamma stunder i köket, utan även tankar om mat och råvaror som inte minst jag argumenterar för. Att jag under en tid åt strikt lchf, har barnen inte så stor aning om, det packade jag inte på dem, men om tillsatsämnen och annat liknande vet de två äldsta nog en hel del om...