Nu är det exakt 2 veckor sen jag började med lchf och det har gått fantastiskt bra. Vi har varit på lande hela tiden, så skall bli jättespännande att ställa sig på vågen i morgon kväll då vi är hemma igen. Svårt att säga hur mycket jag skulle ha gått ner i vikt, men något har jag nog tappat.
LCHF dieten har nog fört många goda sidor med sig. Jag känner mig lättare och piggare, får inga drastiska blodsockerfall, blir snabbt mätt, kan motstå frestelser i form av allt kolhydratrikt ( min man bakad underbart doftande bullar häromdagen, och det var inte alls svårt för mig att låta bli att smaka av dem).
Jag har lämnat bort allt mjöl, ris,pasta, potatis och socker. Frukt äter jag heller inte så mycket av. Jag har tänkt som så att jag åtminstone nu till en början är jätte strikt med kolhydraterna och sen senare får man se vad som händer och hur jag mår.
De senaste dagarna har jag ätit yoghurt med lite bär eller nötter till morgonmål. Eventuellt ett par skivor gräddost.
Till lunch åt jag lite sallad med tomat, gurka, sallat och lite äpple och maletköttsås igår, idag lite coleslaw ( något jag ännu för ett par veckor sen inte alls gillade, men som jag nu kunde äta varje dag).
Middagen de två senaste dagarna har varit broccoligratäng + lite köttsås och tonfisksallad utan ris.
På kvällen blir det oftast lite nötter+ turkisk yoghurt eller naturell yoghurt + 1-2 koppar vitt te.
Från att ha tidigare ofta ätit två huvudmål om dagen, klarar jag mig med ett mål per dag. Eller i varje fall är lunchen relativt liten. Sen är middagen just någon jättematig sallad eller gratäng, biff eller dylikt. Undrar om jag borde äta ordentlig lunch och sen istället mindre till middag? Men mer praktiskt och trevligare är det att äta middag tillsammans då hela familjen är samlad. Till lunch är det ju bara jag och dottern, förutom på helgerna.
Härligt att följa med din väg, majmamma!
SvaraRaderaMan kan gott och väl äta sitt största mål på kvällen. Bara man mår bra av det. Så har t.ex. vi alltid gjort, och så gör man ju traditionellt i otaliga kulturer i världen. Jag tänker att då kan det ju inte vara fel!?
-- och liksom du också var inne på, man ska ju inte underskatta den sociala samvarons betydelse i en måltid!