Ja, vad gör man inte för att få ens snart 5-åring att smaka på de små vitkålsbitarna i salladen? Han är så skeptisk, vissa saker så vill han bara inte smaka, men sen plötsligt, så kan han äta hur bra som helst. Det är någon slags psykologi bakom det hela, men kan inte sätta fingret på vad det är.
Idag vid matbordet, tänkte jag att nu prövar jag på allt eller inget. Låtsades hitta en vampyrtand i min sallad. Innan jag kom på denna fantastiska idé, så petade han bort kålen, men efteråt så åt han med god aptit, och tyckte tom att det var gott! Och bad efter mera flera gånger! Efteråt tittade vi på den stora kålen och funderade lite på vad den liknade: vampyrhuvud, hjärna osv... Och den luktade ingenting, men smakade kål och lät inte som vampyrtänder då man åt det :) Barnen var imponerade över det 2,5kg tunga kålhuvud som de fick känna på och tyckte väl att det blir kul med mycket kål framöver:)
På bilden skall barnen just börja laga chokladbollar och 6-åringen läser receptet.
=) På jobbet när jag hade haft solrosfrön eller pumpakärnor i salladen var det nån som var skeptisk. Tills någon sa att det var hamstermat. Då blev de plötsligt hamstrar allihop. Och ALLA hamstrar åt sen frön med iver!
SvaraRadera